Siktgatan

Var det bättre förr?!

Eller är det nått man bara har fått för sej.

Jag har som tyckt både och.

Utseende mässigt har jag alltid vilja gått tillbaka, man var smalare och snyggare.

Man hade inte ett runt ansikte, rund mage, lår, armar ja allt.

Men är det verkligen allt ?

Bara för att man var smalare var man lyckligare?

Känslo mässigt vill jag inte gå tillbaka, även om det fanns bra stunder i ens liv.

Så fanns det så många stunder som inte var det, så många stunder som jag inte orkade finnas.

Så bara för att man är "smal" och "snygg" så behöver man inte var lycklig.

Jag har aldrig varit en person som gillar att stå i centrum jag hatar det faktiskt.

Mina vänner har alltid stått framför mej jag har som inte behövat vara den som syns och ordnar.

Och även om det har blivit bättre så är det en lång väg kvar att gå.

Jag kan ordna mycket mera nu än vad jag gjorde förrut.

Jag har mina egna pengar, om jag behöver någonting så kan jag skaffa det själv.

jag behöver inte ringa till mina föräldrar för pengar utan jag har det själv.

Självklart finns det folk som har puschat på mej för att göra saker och det finns det fortfarande.

När jag både nere i norrtälje långt ifrån mina föräldrar och syster så hade jag en som puschade på mej ordentligt.

Hon såg till att det hände saker som jag alldrig skulle ha gjort annars.

Hon fanns där alltid, även när jag föll.

Hon blev som en andra syster.

Jag fick även en tredje syster där nere, min kusin åsa.

När älskade ida inte fanns där så vet jag att åsa gjorde det, hon fanns när jag behövde henne.

Som sagt även om jag har haft bra stunder så betyder det inte alltid att det var bättre förr.

Så man ska inte alltid blicka bakåt utan ibland så borde man även blicka framåt.

För framtiden ligger inte bakom dej.