Man ska verkligen inte ta nånting för givet, saker kan ryckas ifrån en så himla fort.
Just nu vill jag bara ha mitt barn här hos mej, men inte äns då kan jag vara ritkigt säcker att det kommer finnas för alltid.
Att saker ska vara så orätvissa, och vem bestämmer vem som ska straffas och inte.
Fick i går reda på nått som skar i mitt hjärta, nått som fick mej att inse att jag ska vara så himla glad för det jag har.
Och att det kan ryckas ifrån mej så himla fort.
En tjej som är beräknad samma dag som mej, 7 dec.
4 veckor och 3 dar kvar.
Fick i fredags veta att deras barn hade dött i magen, så igår skulle hon till sjukhuset och födda ut sitt döda barn.
Jag blir så himla glad varje gång det sparkas till i min mage, som jag förrut nästan kunde tycka att det var jobbigt.
Men nu varje gång det händer blir man så glad och tacksam och man blir nästan orolig när man inte har känt nå på en timme.
Fast det är helt normalt.
Jag är så glad och jag är så tacksam, men att det ska vara så orätvisst ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar