I smyg!

Känner mej som en busunge som gör nått som man kanske inte ska göra, och så smyger man med det.
Så känns det när jag ordnar o donar inför sagas kalas.
Jag och S har VÄLDIGT olika uppfattningar om det där med kalas.
Jag tycker hennes ettårs kalas är jätte viktigt, och självklart så ska vi överdriva med allt.
För hur många gånger har man sin första födelsedag (ja jag vet, hon kommer inte komma ihåg nått) men ändå.
S tycker det är super onödigt, skulle lika gärna kunna fira den nån helt annan dag om inte helg.
Så då får det bli så här nu, jag passar på att göra allt medans han är på jobbet och det är perfekt att  han åker iväg till sthl med grabbarna helgen innan.
Så då kan jag fixa det mesta utan att bli störd.
Så nu sitter jag och skriver inbjudningskort (eftersom det fick jag absolut inte sicka iväg :P ) medans han är på jobbet.
Får bara inte hoppas att nån som läser det här bara inte skvallrar för han.
Annars går det här perfekt.