Sjuk karl vs sjuk barn

Att ta hand om en karl när han e sjuk e jobbigt.

Men att ta hand om ett barn som inte kan prata är någ snäppet värre.

I helgen har det ändå gått ganska bra, haft fullt upp och sen så har vi varit två som kan hjälpas åt.

Men S jobbar kväll idag så från 12 har jag haft hand om henne själv.

Det är så svårt att veta vad man ska göra när hon inte kan säga vad det e.

Sen sju sover hon ialla fall men vaknar ganska ofta av att anntingen hostar eller så är det snor i näsan.

Lillgumman, hoppas hon blir frisk snart för just nu känns det att kroppen saknar en hel del sömn.

Så idag har vi inte gjort så mycket, förmiddan var hon ganska lugn.

Låg mest i soffan o kollade dvd och halv sov.

Men eftermiddan, oj vet inte vad som hände.

Det var mest grin, slänga sej i golvet, grina lite mera, riva ut hela huset och göra precis tvärtemot vad mamma sa.

Sen har hon har tydligen lärt sej att sätta sej på sina stolar själv nu, men idag kom hon på att man kan ställa sej på dem oxå.

Vet inte hur många gånger hon gjorde det, men hon kan inte ta sej ner själv utan anntingen föll,  eller så stog hon och skrek tills man kom och plockade ner henne.

Men varje gång man plockade ner henne så skyndade hon sej upp.

Efter ett antal fall (man tycker hon borde ha lärt sej att det gör ont) så fick jag plocka ur stolarna från rummet.

Får se om hon kommer ihåg imorgon att det gör ont att falla.

Har diskat och rensat undan lite, och nu så sitter jag vid datorn och googlar lite saker.

Har inte suttit många minuter vid datorn i helgen.

Så himla skönt att bara va, ska försöka göra en någorlunda tidig kväll för e fruktansvärt trött.